Carl Larsson (1853–1919) är en av Sveriges mest älskade konstnärer, vars ljusa akvareller pryder otaliga svenska hem än idag. Hans verk speglar en idyllisk bild av familjeliv och svensk natur, men bakom dessa glada motiv dolde sig ett liv präglat av både fysisk och psykisk kamp. I denna artikel utforskar vi Carl Larssons dödsorsak, hans sista år i livet och det odödliga avtryck han lämnade efter sig.

Hälsoproblem och depression

Under de senare åren av sitt liv började Carl Larsson drabbas av allt mer påtagliga hälsoproblem. Han led av återkommande depressioner, vilket var ovanligt att tala om öppet på den tiden. Hans ökande ålder medförde också fysiska besvär, inklusive synproblem som påverkade hans förmåga att måla.

För en konstnär som levde genom sina verk var detta särskilt nedbrytande. Synproblem, huvudvärk och utmattning blev en del av vardagen, och hans kreativa energi började sina. Larsson upplevde dessutom en stroke år 1919, vilket försämrade hans tillstånd ytterligare.

Midvinterblot och motgångarna

Samtidigt som hans hälsa försämrades arbetade Carl Larsson intensivt med sitt mest ambitiösa verk, Midvinterblot. Målningen, som skildrar en kunglig offerceremoni från nordisk mytologi, var tänkt att pryda en central vägg i Nationalmuseum i Stockholm.

Dock möttes verket av stark kritik och avvisades från museet, något som slog hårt mot Larsson. I sin självbiografi skriver han att avvisningen av Midvinterblot ”bröt honom” – både emotionellt och mentalt. Det var ett slag han aldrig riktigt återhämtade sig från, och många konsthistoriker menar att denna motgång bidrog till hans förvärrade hälsotillstånd.

Carl Larssons dödsorsak

Carl Larsson avled den 22 januari 1919 i Falun, Dalarna, vid 65 års ålder. Dödsorsaken var en kombination av de hälsoproblem han lidit av under sina sista år: en stroke, sviktande syn, depression och en allmän fysisk försvagning. Även den emotionella belastningen från avvisningen av Midvinterblot tros ha påskyndat hans bortgång.

Han begravdes vid Sundborns kyrka, inte långt från sitt älskade hem Lilla Hyttnäs – platsen som inspirerade många av hans mest berömda verk.

Ett konstnärligt arv

Trots det tragiska slutet på sitt liv lever Carl Larssons anda vidare genom hans konst. Hans skildringar av vardagslivet, naturen och familjekärleken fortsätter att vara älskade av både svenska och internationella publik.

I dag betraktas Carl Larsson som en symbol för svensk kultur och konstnärlig tradition. Hans hem i Sundborn är ett av Sveriges mest besökta konstnärshem, där besökare kan vandra genom rummen som inspirerade honom och hans hustru Karin Larsson, även hon en banbrytande konstnär.

Midvinterblot, som en gång avvisades, hänger i dag äntligen på Nationalmuseum, vilket ses som en form av sen upprättelse för Larsson och hans vision.

Sammanfattning

Carl Larsson dog den 22 januari 1919 efter en period präglad av stroke, psykisk ohälsa och emotionella motgångar. Trots en tung avslutning på sitt liv lever hans konst och arv starkare än någonsin. Hans livshistoria påminner oss om hur även de mest ljusa och färgrika uttrycken kan ha vuxit fram ur djup personlig kamp — en komplexitet som bara förstärker storheten i hans konst.